Så här är det

Fick spela två extremt roliga gånger i helgen: Visfestivalen på Holmön, och Storsjöyran. Av de som såg oss på Storsjöyran har ungefär hälften sagt att det var den bästa spelning vi gjort, och ungefär hälften har sagt att jag borde bju mer. Jag tillhör den första gruppen, jag tyckte vi var hur gräddiga som helst och blev, som man säger, berörd. Sedan blev jag ledsen, som jag blir efter fina spelningar, men så såg vi Riddarna och åkte en karusell som heter Kaffekoppar. Blev glad igen. Sedan blev jag utsedd till kulturminister i Republiken Jämtland. Sedan retade de andra i bandet mig för att jag var kulturminister i Republiken Jämtland i fem timmar. Sedan dansade vi och sedan gick jag hem. Det var ljust ute och jag gratulerade mig själv till att få komma från världens vackraste plats. Det var en fantastisk kväll.

Det bästa med den här sommaren, och med vårt band, är att vi ena sekunden finner oss på en stadsfestival, framför 8000 personer på ett torg, i nästa sekund framför 300 pers i en lada. Man blir lite snurrig ibland. Personligen har jag aldrig förstått om vi är framgångsrika eller inte. Jaha, nu är det 150 personer i publiken, nu ska jag alltså inte springa över scenen och hälla lava över mig själv. Jaha, nu är det 10 000 personer, nu måste du gå ner i split Henrik Oja om någon ska uppfatta vad du gör.

Vi filmade lite från Trästockfestivalen för PSL, här under kommer en längre version av ett klipp som ni kanske finner lite långtråkit men som jag tycker beskriver rätt bra hur det är att vara vi och gå ut på en scen. Allt blir blurrigt och klart samtidigt. Micke från Lund filmar i början, sedan tar jag över kameran: