Tuesday, November 27, 2007

Välkomna.

I morgon, mina små kycklingar! Då kommer vi till Nefertiti i Göteborg två kvällar. Sedan kommer vi till KB i Malmö. Och på måndag: Cirkus i Stockholm. Det är nästan slutsålt så köp biljett idag om du inte gjort et redan.

Vi har gjort en ny låt som jag är stolt över. Den är studsig och sorglig. Jag blev lite sur under Umeå Open när jag fattade att man inte riktigt uppfattar texten eftersom den går så fort, så här kommer den så ni kan plugga och mima med i veckan.

Det här handlar den om: gamla människor i småbyar som aldrig hittade någon att bli kära i. Det här var innan Spraydate fanns. och ibland måste man skriva även om den tiden.


JAG BLEV SOM KVAR

Åttio år, på slutet kanske
hjärtat börjar revoltera.
Jag är aldrig ledsen mera,
känner inte mycket längre.

Ett kort som fick mig minnas:
sex decennier sedan redan
jag stod nära honom och hans
andedräkt i nacken.

Jag tror jag gjorde något fel
för han åkte bort ,vart är inte gott att veta
men det fanns alltid en del att göra
på gården,

de behövde en och
Inte många kvar på byn
och ingen som jag
tyckte om, jag
antog väl att nån dag, men inte
sedan gick väl tiden och då föll det
sig som att jag blev som kvar

"Men har du inte saknat aldrig
hålla nån i handen aldrig
röra någon"
unge saknar du att inte vara astronaut
nej man saknar inget som man inte haft

Men ibland när jag ska sova
minns jag en andedräkt i nacken bara
minns en helt vag känsla av hur
det sku kunna vara
Men nog har jag fått mitt nog
Kära barn, du flänger och far.
Du vet inte hur det var.

Monday, November 26, 2007

Splorr



Jag har nyss fyllt år. Jag fick många fina presenter: ett dragspel från Anders, en highschool prom-fest från Erika, ett uppträdande på high school-promen av Dreamboy och en duk som föreställde Skellefteå av Säkert!-bandet, plus en necessär som föreställer Umeå. Necessären var full av min bästa choklad, Skotte.


Av Lars fick jag den här skivan: SPLORR! med Lill-Babs, från 1962. Det är temalåten till Lill-Babs fanklubb. Det finns lite regler för hur man ska vara för att få bli medlem i Lill-Babs klubb. Reglerna står bakpå skivan:
Lovar att efterleva följande regler

Inser vikten av ärlighet

Lever livet leende

Låter alltid äldre sitta i bussen

Blir aldrig avundsjuk

Accepterar inga orättvisor

Bryter aldrig ett löfte

Skryter inte


Kommer alltid i tid
Lyder alltid goda råd

Undandrar sej aldrig sitt ansvar

Bryr sig inte om skvaller

Bekänner genast ett misstag


Det viktigaste med Lill-Babsklubben är dock att man inte får lyssna på SPLORR! om man inte är med i fanklubben. En annan viktig grej är att om man träffar en annan medlem ska man alltid inleda konversationen med att skrika: SPLORR! Om man känner sig hängig en dag kan man även titta in i spegeln och ropa: SPLORR! SPLORR! SPLORR! så mår man genast bättre.


Jag försöker att titta in i spegeln och ropa, Lill-Babs! Men jag faller ändå på ett L, ett K och inte minst ett B och därför får jag inte vara med i din klubb.

Wednesday, November 7, 2007

Autister, hästar, detektiver, vi

Hej! Jo, jag tänkte jag skulle berätta lite mer om vår mini-turné. Man får inte bara höra oss, nämligen. Man får även höra 3 st excellenta andra band. Det är lite som att få en lyxig hudkräm med gratis när man köper ett magasin.

Göteborg – Autisterna
De flesta medlemmarna kommer från Östersund, men det är bara en av alla saker som gör dem fantastiska. Senast spelade de in med Mattias Glavå och håller på att sammanställa en fullängdare med pop på svenska som du kommer att luras tro är lycklig, men som i slutändan nog kommer att få dig att grina.

Malmö – Two White Horses
Alltså, vilken tur ni har i Malmö! Som ni kanske kommer ihåg att jag skrev om här låter det himlen när Säkert!s egna Lovisa och Jakob sjunger ihop. Senare visade det sig att de bildat ett eget band – Two White Horses heter de, och att lyssna känns som att ligga inbäddad i bomull på ett moln – fast med lite smärta.

Stockholm - Detektivbyrån
I våras råkade jag ramla in på en Detektivbyrån-spelning i Linköping. Det var kanske det allra bästa jag varit på i år. Detektivbyrån gör instrumentalpop som aldrig känns instrumental, för när du hör dem blir du så fylld av minnen och tjenslorrr att din hjärna själv fyller i orden. Sedan köpte jag EP-n (jag förla den senare på en toalett) men jag la in låtarna i Ipoden, och så sätter jag på E18 när jag sitter på tunnelbanan och låtsas att saker och ting är bättre än de är.

Monday, November 5, 2007

Popup, Umeå

Jag glömde ju tacka! Tack, Popup-publiken i Umeå. Shit vad nervösa vi var. För 5/6 av bandet är det hemorten, och för 1/6 av bandet (jag) är det en ort jag vill imponera i.

Det tog väl en tre-fyra låtar innan jag slutade stressandas men sedan var det en fröjd rakt igenom. Martin Hanberg hjälpte till i "Sanningsdan" och var djävulskt bra.

Efter spelningen kom det fram flera snälla personer och sa att de hade gillat det. Då blev vi glada. "Vi grät", sa de. Vi blev glada. "Shit vad bra eran trummis är", sa de. Vi blev glada. "Eran skiva har hjälpt mig igenom det här värdelösa året", sa de. Vi blev glada. "Jag träffade en kille som tyckte att ni såg så smala ut allihopa", sa de. Då blev vi jätteglada och kvällen kunde börja på rikt.

Duetterna och jag

Om ni får känslan av en överdos på A Norlin dom här dagarna är ni inte ensamma. Jag försöker såga bort mitt ansikte och pratar genom en röstförvrängare för att slippa bli less på mig själv.
Men så här är det: jag har gjort lite samarbeten under de senaste åren och så har det slumpat sig så att alla släpps samtidigt. De är bra allihop:

Dreamboy – Stockholm, We Have A Problem
Den här spelade vi in för två år sedan. Den finns med på Dreamboys skiva ”It Means The World To Me” och jag älskarn. Jag får lite av en jobbigt ansträngd hårdrocksröst här och där men annars tycker jag nog lätt att det är en av årets vackraste.

Billie The Vision & The Dancers – Overdosing With You
Billie-Lars skrev melodin, och vi skrev texten tillsammans. Den handlar om att kolla på tv. Vi skrev den via mail fram och tillbaka. Överhuvudtaget verkar det som att skrämmande många känner igen i känslan av att TV är bättre än livet. Den finns med på deras ”Where The Ocean Meets My Hand”.

Peter Jöback – Han är med mig nu
Peter ville göra en riktigt ärlig skiva (”Människor som du och jag” heter den) och lovade att jag skulle få sjunga bittert och norrländskt, dvs min bästa röst. Det finns tusen duetter mellan män som sjunger falskt och berättande och kvinnor som sjunger vackert – Peters och min är den enda jag kommer på som är tvärtemot. Dessutom handlar den om att han tar min kille. Det är alltid en bra historia.

Petter – Logiskt
Ungefär när jag tyckte att det fick vara nog av Annika meddelade Petter att han hade samplat ”Någon gång måste du bli själv” till sin dödsärliga, raka låt ”Logiskt”. Den finns nu med på hans ”Goddamnit” och han har gjort den till något helt annat.

Ojoj, ni skulle bara veta vilka duetter jag tackat NEJ till i år.

About Me

för kontakt, maila skivbolaget Razzia: info@razziarecords.se bokningsbolaget Luger: robin@luger.se