Brittsommar

Det är söndag kväll. Jag hade magsjuka igår. Det finns ingen i Sverige som blir sjuk lika ofta som jag. Jag kollade på fem avsnitt av The Hills under tiden, ett avsnitt Teen Mom 2 och ett The secret millionare. Jag såg filmen Wolverine och två avsnitt av 30 Rock. Jag läste två kapitel ur Siri Hustvedts Den skakande kvinnan. Jag kände mig glad över att jag inte var en vargmutant, miljonär eller jobbade med mode. Sedan feberdrömde jag hela natten. När jag vaknade kändes det som att någon hade slagit mig i tolv timmar och sedan fört mig till ett reningsbad. Jag vaknade helt klar i huvudet.

Den här sommaren har varit fantastisk. Det var rätt svårt att överföra den här skivan till soliga festivalscener, Influensa är exempelvis ingen klassisk förfestlåt. Men ah, allt föll på plats. När vi vaknade på morgonen för att spela på Way Out Wests stora scen förra veckan kändes det som att vi rustade oss för krig. Episkt drog jag runt på Avenyns gator själv, för att bygga upp stamina nog för detta slag. Sedan var det inget slag, det var en fest.

På lördag gör vi vår sista spelning på länge. Vi spelar på Popaganda, klockan 18.30. Vad vill ni höra?

Nästa vecka

För att bildsätta peppen inför nästa vecka bildgooglade jag på "förväntansfullt djur", detta var träffen jag fick

Ok nästa vecka. Den blir bra.

1. Torsdag 11 augusti spelar vi på Oyafestivalen i Oslo: Sjøsiden - Middelalderparken, 18:30. Jag kommer även att spela några låtar akustiskt på Hafslund-scenen, torsdag 11 augusti klockan 15.30.

2. På lördag 13 augusti spelar vi på Way Out West i Göteborg: Flamingoscenen, lördag 17.40.

Även: på fredag 12 augusti vid 17-snåret kommer jag att göra en kort, akustisk spelning på ett litet hemligt ställe i Göteborg. Om du vill komma, maila sakert@gmail.com. De tio första som svarar får en adress + ta med sig en kompis dit.

Uppdatering: Fler än tillräckligt har svarat, kommer maila de tio första inom ett par dagar med adress. Tack för intresse + allmän snabbhet.

Så här är det

Fick spela två extremt roliga gånger i helgen: Visfestivalen på Holmön, och Storsjöyran. Av de som såg oss på Storsjöyran har ungefär hälften sagt att det var den bästa spelning vi gjort, och ungefär hälften har sagt att jag borde bju mer. Jag tillhör den första gruppen, jag tyckte vi var hur gräddiga som helst och blev, som man säger, berörd. Sedan blev jag ledsen, som jag blir efter fina spelningar, men så såg vi Riddarna och åkte en karusell som heter Kaffekoppar. Blev glad igen. Sedan blev jag utsedd till kulturminister i Republiken Jämtland. Sedan retade de andra i bandet mig för att jag var kulturminister i Republiken Jämtland i fem timmar. Sedan dansade vi och sedan gick jag hem. Det var ljust ute och jag gratulerade mig själv till att få komma från världens vackraste plats. Det var en fantastisk kväll.

Det bästa med den här sommaren, och med vårt band, är att vi ena sekunden finner oss på en stadsfestival, framför 8000 personer på ett torg, i nästa sekund framför 300 pers i en lada. Man blir lite snurrig ibland. Personligen har jag aldrig förstått om vi är framgångsrika eller inte. Jaha, nu är det 150 personer i publiken, nu ska jag alltså inte springa över scenen och hälla lava över mig själv. Jaha, nu är det 10 000 personer, nu måste du gå ner i split Henrik Oja om någon ska uppfatta vad du gör.

Vi filmade lite från Trästockfestivalen för PSL, här under kommer en längre version av ett klipp som ni kanske finner lite långtråkit men som jag tycker beskriver rätt bra hur det är att vara vi och gå ut på en scen. Allt blir blurrigt och klart samtidigt. Micke från Lund filmar i början, sedan tar jag över kameran:

For our foreign friends

We did it! We translated some of the Säkert! songs to English. Please go here for more information.

I need your help making a video. Basically, I need your stories. Check it out here.

Jag vågade ställa mig på bänken

Kära vänner.

som ni kanske har hört kommer vi att släppa en rad av Säkert!-låtarna på engelska. Det här är egentligen inget som borde röra er så mycket - tänk på ABBAs spanska inspelningar, dem tar man inte fram och poppar varje dag - men vad vet man, några av er kanske till och med kommer tycka bättre om den här skivan. Man lyssnar på den lite annorlunda, musiken hamnar mer i fokus och vi har mixat om några av låtarna. Texterna är nästan direktöversatta, med målet att det nästan ska kännas som ett tredje språk: engelska ord använda på ett svenskt sätt. Skivan heter På engelska. 29 augusti släpps den på Razzia Records, i USA på Minty Fresh, i Benelux på Dying Giraffe, i Tyskland, Österrike och Schweiz via Soulfood.

Det här är det som vi vill ha er hjälp med: vi tänkte göra en video till Can I - engelska versionen av Får jag, alltså. Jag har alltid tänkt att låten handlar om att våga, ville ha en video om att våga, och så tänkte jag att jag inte ville ha några påhittade historier utan riktiga. Min mästerliga vän Julia Nygren fotograferade en massa personer som berättar om modiga ögonblick. Bilderna publiceras på den här bloggen, och jag hoppas att ni kommer att skicka in era egna bilder - kolla under Read More i bloggens vänstra spalt för mer information om hur man gör det. En del av bilderna kommer läggas upp på bloggen, och om några veckor kommer en del av dem att bli en video.

Stockholm

"Och", sarom, "låt oss åka till Popaganda."

22 juli -Trästockfestivalen
29 juli -Visfestivalen på Holmön, Holmön
30 juli -Storsjöyran, Östersund
4 augusti - Sofiero (med Håkan Hellström, The Ark)
11 augusti -Oyafestivalen, Oslo, NO
13 augusti - Way Out West, Göteborg
26-27 augusti - Popaganda, Stockholm

Två dagar.

Man börjar i Kiruna, ryser lite över hur vackert det är i Kiruna, Lovisa och Frida åker ner i gruvan på riktigt, man hör Eric Saade i bakgrunden som spelar på stora scenen, man häller ur en skvätt av sig själv inför regnet och kanske tvåhundra fina personer, åker till Gällivare och ser renar och midnattssol, Markus fyller år, man sover inte för det är kändiskaraoke med Bengt Dahlqvist från Skilda Världar på hotellet så man ligger bara och glor i taket och hör discot, man flyger och tågar till Borlänge, man har tappat rösten och fått kortison och är speedad.

Man måste vara tyst hela dygnet, man går upp på scen och det är flera tusen personer, alla sjunger, rösten som är tappad drunknar i alla andras. Mikrofoner och sladdar går sönder. Dom håller händerna som hjärtan. Som vanligt har man ingen distans under Fredrik och man ser den där personen under Allt som är ditt som man skrev låten till fast man inte visste det då, och så börjar man grina som vanligt och så är det slut.

Man är ingen maskin utan kött och blod och därför blir man så djupt tacksam och rörd över att när ens röst försvinner får man hjälp av flera tusen andra röster, och ibland tror man på riktigt får tro att vi kan starta upp nåt nytt, och skriva en ny bibel.