1. ARKTISKA OCEANEN så vi byggde en ark, den skulle vara stor hundra hektar av trä och marmor två och två gick djuren in och sen drog vi iväg
du och jag vi reppa Människan vi skulle föra vidare arten jag hade valt dig väl, du var fertil, hade high class DNA och kindben
åker längs älven och ut mot Barents Hav Arktiska Oceanen, och så gav vi oss av vi startar om dom kan stanna kvar och ta död på varann
det hade blivit för mörkt här för lilla oss dom kommer ångra sig sen när dom ser oss friska på frodig mark och levande igen
och vi la till och det var dags att ligga Marvin Gaye på repeat tills alla var gravida spred sporer med handen och vänta på framväxten
åker längs älven och ut mot Barents Hav Arktiska Oceanen, du ville kliva av men jag sa: älskling det vi gör är större än bara du och jag
dricker kaffe på en frusen is knaket under skotern och solen som står helt högt om det här inte finns kvar så vet jag inte vad jag gör
paniken slog mig i det klara ljuset tror lättare att trycka bort i vardagsbruset att allt försvinner att jag går runt och häller vattenglas när allt redan brinner
skjut mig vilken downer: leva i en dystopi dom kolla på en sci-fi på duken var det vi den här kommer inte spelas på din radio eller på ditt dansgolv
luften är ren när vi vaknar upp barnen är små, men dom ska växa upp när vi dör ska dom föra våra ord vidare
tänk om vi skulle sätta upp en staty med våra namn, bygga höghus spelar ingen roll om nån liten art dör ut
2. SKADAT EXEMPLAR
ikväll har du höga planer allt som vi kan göra! det brinner i din blick
och nu ska vi äta av framtiden inte backa för striden skapa kärlek len och sträv som siden
och alla vännerna knackar på säger att motorn redan spinner kom då, kom då! vi ser vad vi hinner men älskling jag är ledsen du fick tag på ett skadat exemplar jag går sönder så fort jag andas du fick tag på ett skadat exemplar
älskling jag är ledsen du fick tag på ett skadat exemplar jag tog slut finns inget mer att hämta du fick tag på ett skadat exemplar det finns ingenting kvar
och tidningarna skriver om framgång om ork och stamina folk som var nere men som tog sig upp
nu har dom företag och hus på Gotland och föreläser jag sätter fingrarna i halsen och kastar upp
och faller ner för alltid när jag tar ett steg höjer näven dramatiskt slås jag alltid ner igen
älskling jag är ledsen du fick tag på ett skadat exemplar jag går sönder så fort jag andas du fick tag på ett skadat exemplar
älskling jag är ledsen du fick tag på ett skadat exemplar jag tog slut finns inget mer att hämta du fick tag på ett skadat exemplar det finns ingen vilja kvar
herregu du tror jag kan om jag bara vill du tror jag kan om jag bara vill
3. WASHINGTON
på väg hem från baren jag tog vägen vid vattnet himlen i röda färger
la mig ner vid ett träd som vid en släkting på sjukbädd dimman flög uppe vid berget
det var då jag hörde mullret ifrån vänster asfalt sprack och råttdjur, maskar kräla fram åt samma håll börja alla gå och jag skrek: var ska ni då och dom sa: Washington. Washington
nu kom stormen plötsligt träd föll i mönster vinden käftsmällde mig åt bägge håll
djur kom ner från skogen ställde sig i trupper jag verkade plötsligt liten
och sjön där jag bruka bada börja koka alla växter och träd sögs upp mot skyn och fullmånen var helt blå och jag skrek vad vill ni då och dom sa Washington, Washington
vi möttes uppe i luften över Atlanten myror och isbjörnar palmerna och jag Gud jag kände mig fånig hade trott att jag var att jag var mer viktig än havet
när oljan sluta rinna stanna bilarna flygen föll rakt ner och många strök väl med och en växt som var nån slags ledare peka framåt och sa ner ner mot Washington, Washington Och nu åker vi mot Washington
CREDITS
Daniel Berglund, trummor och slagverk Mats Hammarström, bas Frida Johansson, fiol och sång Annika Norlin, sång Jakob Nyström, klaviatur Lovisa Nyström, sång Henrik Oja, gitarrer och klaviatur
Pär Olofsson, artwork Elin Berge, fotograf
Text och musik av Annika Norlin utom "Arktiska oceanen", text: Annika Norlin, musik: Annika Norlin, Andrea Kellerman, Rasmus Kellerman Producerad och inspelad av Henrik Oja i Second Home i Umeå under mars och april. Mixad av Michael Ilbert. Mastrad av Henke Jonsson.
Nu är semestern slut. Sitter och lyssnar igenom lite gamla låtar inför våra WOW-spelningar på torsdag (Höjden 14.30) och lördag (Bananpiren 00.45) och fastnade då vid denna gamla låt, som endast fastnade på Facit-vinylen eftersom det bara var jag (och mina föräldrar, och lite andras föräldrar) som gillade den. Vi spelade den live ett par gånger, ingen fattade nåt MEN JAG ÄLSKAR DIG ÄN NER I GRUVAN
NER I GRUVAN Dagar är förspillda och jag såg det först idag Jag packar hackan i en Kånken och så ger jag mig av Ingen av er har trott på mig, jag ser det i era skeva leenden Roligt att du håller på Roligt att ni finns, jag vill aldrig se er igen Ryggraden brister mer för varje stund men jag ska inte ångra en enda sekund Vad jag tänker göra är tyngre än någonting och vad det än blir är det mer än ingenting Som vanligt är det förjävligt men än sen det är bara ner i gruvan igen Måndag morgon kommer snart du borde vara mer Du borde sova kortare, du borde varva ner Du borde vilja vilja mer du borde känna mindre kräva färre svar Du borde ha en snara runt din hals som alla vi har Bondeblodet som jag stammar från från är starkt och rinner segt Det rinner genom ådrorna och jag ska aldrig aldrig använda det till att arbeta för att saker inte ska ske utan bara offensivt, jag jobbar bara offensivt Som vanligt förstår ingen, men än sen det är bara ner i gruvan igen Vad sa du vad sa du säg till om du vill Jag orkar inte tänka mer jag jobbar bara tyst Om du kommer och frågar mig ska jag svara Men jag ska aldrig mera anstränga mig för vad jag borde vara Som vanligt är det förjävligt men än sen Annika det är bara ner i gruvan igen
* självklart inspirerad av Tennessee Ernie Ford * gruvan: ironi pga slafsig kulturperson som inte har riktigt jöbb * skriven av mig, producerad av Hoja, medverkande: Arvid Andersson Ellis, Daniel Berglund, Mats Hammarström, Frida Johansson, Annika Norlin, Jakob Nyström, Lovisa Nyström, Henrik Oja
En av mina egna favoritlåtar med Säkert! är Honung, från Facit. Freja Wagner vid Umeå Universitet har fattat referenserna till Höga Visan i den och skrivit en så himla fin b-uppsats om saken. Mina tankar var ju inte 1% så smarta som Frejas när jag skrev låten men referensen var där. Frågade henne om jag fick skryta om saken och det fick jag. Här är den om nån vill läsa Här sjunger/spelar Lovisa, Jakob, Frida och Henrik den på ett rep i våras
Av Peder Bergstrand. Lyss till mitt märkliga liv: tänk dig att du har en dålig dag, gör en text av det och en dag inser du att du fan gjorde en låt av det ihop med Emil Svanängen och att åtta-nio av dina kompisar och idoler sjunger orden du skrev den dagen. Ändå!!!
Vi släppte en EP idag! Inte jag heller kanske egentligen inte är det mest logiska singelvalet ur ett umpa-umpaperspektiv men logisk ur detta perspektiv: vilken låt jag vill att folk ska höra.
Kraven på er slutar inte där!
Jag vill liksom väldigt gärna att man orkar lyssna på hela EP:n också, den är så fin. Innehåller två remixer som jag verkligen tycker blev svinbra, så orka gärna lyssna på dem + en av mina favoriter till Däggdjur, fast som inte hamnade på Däggdjur ändå: Inte där, med sång av Arvid Andersson Ellis. 1. INTE JAG HELLER, vanlig version 2. INTE JAG HELLER, Loney Dear remix. 3. INTE DÄR 4. SNOOZA, varärdu remix. Här är texten till INTE DÄR. Dagen kom med fågelsång Sol och skratt, allt man begär Höga skor Studentmössor Men du är inte där
Går fram i kyrkan Säger ja Och orgeln spelar Air Alla står Applåderar Men du är inte där
Inte att det inte funkar Jo det går Men hela tiden skaver Nåt slags sår
Står på scen I sol igen Och sjunger om misär En tomhet Som tillfälligt täcks till. Men du är inte där
Inte att det inte funkar Jo det går Men hela tiden skaver Nåt slags sår
Kämpar fram en liten arm Kan inte förklara hur det är En livslång kärlek På mitt bröst Men du är inte här
Älskade Zackes skiva Fattigkussen som kom förra året. En anledning är att jag gillar musiken i sig, en annan är att den berättar historier som jag inte hörts berättats förut och som kastade tillbaka mig till en tid och plats när dom jag spanade på åkte epa.
Pga fangirl fick jag vara med och sjunga på en ny version av min favoritlåt, Rondellen (obs skitsvårt att sjunga orden Vroom vroom med trovärdighet). Att sjunga den var intressant, det var som att hela kroppen protesterade ibland. Anledningen, pratade Zacke och jag om, är för att om man är uppvuxen utanför storstäderna är man så van att ens ort tolkas stereotypt och fördomsfullt i media/av alla att man hela tiden är inställd på att bara säga positiva saker, för att väga upp. I själva verket har väl alla ställen fördelar och nackdelar. Miljön Zacke målar upp i Rondellen känner jag igen. Jag har bara aldrig sjungit om den förut, av rädsla för hur det skulle tolkas. Älskade att göra det. Om alla kunde sluta se hela norra Sverige som en inskränkt håla skulle vi kunna få fortsätta berätta nyanserat om mindre orter i stället för att bara sitta och tjata om framgångsrika småföretagare och öppna vidder. Det vore kul.
Jag fattar att ni är ett gäng som chockerande nog inte köpt den fysiska skivan (trots dess oerhört snygga omslag av Hugo Sundkvist, som även byggde en fotoautomat av trä för att alla skulle fastna på bild)
så därför finns texter + medverkande att tillgå här nedan
1. ALLTING FLYTER
Daniel Berglund - trummor Mats Hammarström - bas Frida Johansson - fiol, sång Annika Norlin - sång, gitarr Jakob Nyström - piano, sång Lovisa Nyström - sång Henrik Oja - mellotron, gitarr, orgel
Det finns så många man inte vill prata med Allt tråkigt dom säger förvandlar varje samkväm till ett helvete Det är som att dom tror att prata är en tävling eller nå Vem som får mest tid eller plats eller nå
Men om du plockar fram fiolen Om du tar ut på pianot Om du lägger en stämma faller alla poser bort från dig Du blir som ett barn i din pappas famn Och jag blir likadan, jag vill vara med Det är inte konstigt det är så lätt att sakna varje sekund det inte är så här
Du vet jag är ingen mästare på småprat Går alltid för djupt för fort så folk blir bara rädda och drar Dom vill ha nån som är lättsam och jag bara frågar, dom tror dom är i förhör Jag antar jag faktiskt inte vet hur man gör
Men om jag sjunger samma tanke Om du sjunger med mig Plötsligt förstår du, håller med, det är bara så det är Man behöver inte prata det är underbart Man har sin roll och den gör man klart Sen går man hem och tänder på vad som just hände Det är inte konstigt det är lätt att bli kär när det är så här när allting flyter Det är inte konstigt det är så lätt att sakna varje sekund det inte är så här
Ibland ser jag på er, ber ett tyst förlåt Några av mina bästa stunder var ni inte med i Dom var ni inte med i Dom var ni inte med i
De senaste åren har jag vid några tillfällen varit med om att man har varit ett gäng glada musikanter från olika länder och genres som samlats vid ett bord. Dessa gånger har exakt samma sak utspelat sig: man har svårt att förstå varandra när man sitter och pratar, för alla har så mycket bagage hela tiden, från var man kommer ifrån och vad man varit med om och vad man tror på och yada yada. Människorna som pratar det gemensamma språket bäst (oftast engelska) får ta mest plats. Själv kan man inte skämta på nåt annat språk än svenska och man verkar astråkig. Det finns olika komplicerade rangordningar och man har olika politiska åskådningar som är svårt att sammanlänka. Sedan har det underbara hänt att någon från ett mindre blygt land än Sverige har rest sig upp och ”velat bjuda de andra på en låt” (helt oförklarligt upplägg för en från norra Sverige) och det har slutat i att man sitter och grinar, sjunger med och vinet flödar. Axlarna sjunker ner. Ja jag är Birgit Friggebo
Tänker egentligen att den här låten kan handla om vilken hobby som helst tex handboll, cosplay, whiskyprovning, mc-klubb
2. FUNKY NASSAU
Ola Klüft - sång Annika Norlin - gitarr, sång Henrik Oja - mellotron
Går in i ett rum Där ropar dom mitt namn Där vet dom vem jag är och vad jag vill
Amy Winehouse står på scen Och plötsligt är hon frisk Hon sjunger en musik jag aldrig hört
Döden tänkte jag mig så Just så
Och äntligen är folk sams Och jag kan slappna av Och alla har skalat av sig själva
Döden tänkte jag mig så Där träffar jag dig igen, där börjar vi om
Alltid morgonljus Vi ser varandra mjukt utan skärp som skaver Och längst fram, där står du du håller i mig nu just som jag drömde att du skulle
Döden tänkte jag mig så Just så
Jag minns: på festival tappa bort alla vänner och jag var ensam, sparka tomburkar och langos
Sen plötsligt: en lokal och alla var dom där som en enhet dansade dom till Funky Nassau
och dom öppnade ringen släppte in mig i mitten Döden tänkte jag mig så Just så
Där träffar jag dig igen, där börjar vi om Där hör jag äntligen dig och du hör mig 3. SNOOZA
Daniel Berglund - trummor Rikard From - orgel Mats Hammarström - bas Frida Johansson - fiol Annika Norlin - sång Henrik Oja - gitarr, mellotron
Fem minuter till snooza med mig, Snooza med mig Trots vad du säger är jag ganska säker på att ditt jobb kommer överleva utan dig fem minuter till,
Det är allt jag vill
Snooza med mig, snooza med mig din chef har också varit kär hon vet hur det är hon kanske skäller ut dig men hon förstår det här
Du är ett föredöme för alla som också skulle vilja ligga kvar Inte rusa till bussen med tandkrämssmaken kvar i munnen, snooza med mig snooza med mig
Tänk på alla andra Alla som vill att du ska snooza Nån måste va först Nån måste gå i bräschen mot det här samhället som kräver att man ska va så satans effektiv Vi får skitliv Tänk på oss Tänk på mig
Tänk på mig Tänk på hur frusen jag är Du har ingen aning om hur kall jag är Kolla på mig på det där sättet som bara du kan göra Gör det där du vet jag gillar Snooza med mig
Låt mig ligga här och lukta på din rygg när du just har vaknat Låt mig se dina händer när dom just har vaknat Kolla helt mjuka och trötta här precis i början av handleden
Ta fram kameran så att vi minns den här stunden Så att vi aldrig minns nåt annat Så att det här finns kvar Så att när vi tänker på dom här åren Och hur dom var Att det är det här vi minns
Inte när vi står på scenen eller får ett pris eller står i kepsar vid Akropolis Jag vill ha kort på när det inte händer någonting Allt som händer i det
Snooza med mig Snooza med mig Ligg bara tyst och finns Säg ingenting Gör ingenting Var bara Det behöver inte va nåt speciellt Det är ändå allt
4. KOMMER HÄNDA
Arvid Andersson Ellis - sång Daniel Berglund - trummor, slagverk Mats Hammarström - bas Martin Hanberg - sång Lina Högström - sång Ola Klüft - sång Annika Norlin - sång, pianolock Jakob Nyström - piano Henrik Oja - mellotron, sång, casekast
När det sjuder i trottoarerna, och solen träffar rännstenen, himlen verkar högre
Och benen är så rastlösa, dom hoppar runt på stolen, tankar letar riktning
Nånting kommer hända Nånting kommer hända Nånting kommer hända Nu kommer nånting hända
Och när träden exploderar vrålar hela stan inombords man ba: herregud tämj er
Och jag träffar nån från förr som väcker nåt som legat dött, man är ett däggdjur
Nånting kommer hända nånting kommer hända Allting måste hända Nu måste nånting hända
Hur det är att se på nån på ett särskilt sätt, skrevet som sikte när man letar sig fram i tunneln man ser ljuset därframme allt är konfetti
Nånting måste hända, nånting måste hända Nånting måste hända Nu kommer nånting hända
Och det kliar av frustration över allt jag inte har Måste komma närmare
Nånting måste hända, nånting måste hända nånting kommer hända Nu kommer nånting hända
5. INTE JAG HELLER
Arvid Andersson Ellis - sång Alina Björkén -sång Lina Högström - sång Frida Johansson - sång Ola Klüft - sång Annika Norlin - sång Jakob Nyström - piano, sång Lovisa Nyström - sång Henrik Oja - mellotron, orgel, slagverk Jannine Sandström Oja - sång Emil Svanängen - sång
Har du också känt dig som en tetriskloss som kommer sneddad När alla ville ha en avlång Nej? Inte jag heller
Har du någonsin känt dig som den tjocka bästa kompisen i en ungdomsfilm den med hatt, som säger roliga saker medans man väntar på att huvudpersonen ska få sin kyss Nej? Inte jag heller Inte jag heller
Har du någonsin undrat vad som skulle hända på din begravning vilka som skulle sörja vad dom skulle säga vid kistan när du låg där och om dom få skulle ångra sig då INTE JAG HELLER INTE JAG HELLER
Har du någonsin suttit mitt bland folk du tycker om Hört dom prata ändå tänkt: helvete! vad ensam man är
Har du någonsin haft så många vänner Ändå en känsla av att ingen når ända vägen fram Som att det låg en bom emellan
Har du nånsin haft i dig ett outforskat land verkar va som det ska vara? ingen söker i dig?
Har du nånsin varit avundsjuk på marken, alltså fysiska marken Den som undersöks, där åarkeologerna kommer och mäter sten och mull och konstaterar vad det är får en C-uppsats, en avhandling uppkallad efter sig Och folk dom köper kängor och går runt i dig
Jag skrev texten först på den här utan rytmisk tanke och den tycktes mig omöjlig att sätta musik till, varför jag bad Emil Svanängen/Loney Dear (den enda jag känner till som uppskattar en utmaning lika mycket som jag själv) att försöka. Tvingade honom att vara med och sjunga också. Hans demo till låten är fruktansvärt fin, ska försöka tvinga honom att göra den offentlig vid tillfälle. Denna var en MARDRÖM att få klart pga vi tvingade nästan alla som medverkar på skivan att sjunga hela låten, fast lite okonsekvent, och sedan klippte vi ihop enstaka rader ungefär som man lägger ett golv
6. DIAN FOSSEY
Daniel Berglund - trummor Rikard From - orgel Mats Hammarström - bas Annika Norlin - sång, gitarr Jakob Nyström - piano Henrik Oja - mellotron
Födde barn till Björn Olsson Solen bröt fram precis när mitt barn kommit ut Låg i en pöl av svett och blod Barnmorskan sa: Jag såg din spelning på Luleå Kulturhus Hörde fåglarna sjunga om vår
Har alltid velat tänka ingenting Har för mycket tankar. När dom strider blir det wrestling Huvet och hjärtat står i en ring Med ett ängsligt öga, över axeln: tänk om nån skadas Har alltid velat inte bry mig om nå
Sen du kom ser jag hur bladen knoppas, löven faller, jag är ett av dom Det är ingen ångest. Jag inser jag också ska multna och allt tillhör dig. Ser himlen åter bli grå. Jag bryr mig inte om nå. Bryr mig inte om nå annat än det
Gick på Grammisgalan Satt med det nya gardet Kände mig som Dian Fossey Hjärtan banka högre än trummorna Fulla tjejer fick pris För tio år sen var det fulla killar Ibland händer det nåt ändå
När du kom sluta musik vara rangordning blev sjunga tillsammans med dig Din lilla röst ropar Du varg du varg Det är allt! Och jag som spelar till Och jag förstår musik igen Jag bryr mig inte om nå Bryr mig inte om nå annat än det
Hitta en vän från förr drack Chapel Hill direkt från flaskan och kylan nöp oss i kinderna Kolla på kort på dig.
Jag bryr mig inte om nå Bryr mig inte om nå annat än dig.
Kommentar: Jag hoppas ni vet att alla havande med självaktning måste göra en särskild spellista så att barnet kan komma till livet på ett värdigt sätt.
7. TJACKET
Lina Högström - sång Annika Norlin - gitarr, sång Henrik Oja - gitarr
Jag undrar om nån älskar mig som jag inte känner till Som inte vågat säga nåt Nej säg inte om det stämmer Det är tjacket jag går vidare på Att det ändå skulle kunna vara så
Jag undrar om du ändrade dig när du sa att du inte vill Om du tvivlade i natten Nej, säg inte om det stämmer Det är tjacket jag går vidare på Att det ändå skulle kunna vara så
Jakob Hellman - sång Annika Norlin - sång Henrik Oja - trummor, bas, piano, gitarr, mellotron Malin Silbo Ohlsson - flygelhorn
Det är reverb i allt alla säger Och varje nyhet är som att den redan hänt Går utan riktning, rakt mot trafiken eftersom den inte känns Bara du har en form och en smak Äter luft som låtsas va mat Sen bara stilla utan hat
Får jag byta med nån annan, vem som helst, Han där på bussen, får jag bli han Får jag bli hon som håller dig Hon som är lättsam, hon som vann Bara du har en form och en smak Min arm minns dig än, fast bara vagt Nu bara stilla utan hat
Bara du har en form och en smak Länge slog min puls dubbelt så hårt Sov med stängd näve redo att slå Ett öga öppet Armen korsade över hjärtat Ett ben framme redo att gå
Letar tills jag hittat nåt som stör mig Går i pölar tills vätan irriterar mig
Blir en känsla till slut, en mjuk granat Sen bara stilla utan hat
1. Jag vet inte om ni har varit med om hur det känns när man har varit med om så mycket på så kort tid att kroppen inte har ork att känna nåt mer, allting får en suddig ram runt sig. 2. Har ju alltid tyckt om Jakob Hellmans låtar men när jag såg honom på lajven för ett par år sen fattade jag vilken röst han har, den mest känslosamt laddade jag känner till. Är så glad att han ville vara med och sjunga på denna. 3. Denna hade ursprungligen en annan melodi, dess nya är signerad Henrik Oja som ju även producerat skivan och vars skiva detta förstås är lika mycket som min, bara det att det är jag som är in your face och pratar om den hela tiden
9. DET SKA HÄNDA DIG MED
Alina Björkén - sång Frida Johansson - fiol, sång Annika Norlin - sång Jakob Nyström - sång Henrik Oja - gitarr, bas, mellotron, sång Janinne Sandström Oja - sång
Jag vet inte vad vi tänkte? att vi skulle segla förbi det som alla andra i världen hamnat i?
Att vi med vår energi vi som tänkte nytt att vi kunde hoppa över det?
Men nu blir kroppen sämre och man måste låtsas hårdare och folk vill mindre av en nu och väntar sig mer Och man får inga favörer av folk som vill ligga längre
Inte som en slägga utan som en svagt upplutande backe kommer det att hända Det ska hända dig med
Försent att bli dansare, försent att bli konsertcellist, försent att bli vacker, försent att börja om
Försent att bli elitidrottare, lyfta som gaseller över hoppgrops -sanden
Svårt att få vänner som då. Man var helt öppen och möjlig. Nu är man stängd, om ingen knackar på ger man upp
Inte som en slägga utan som en svagt upplutande backe kommer det att hända Det ska hända dig med
Inte framför dina ögon utan utan att du knappt ser det kommer det att hända Det ska hända dig med
Allting var en öppen yta Och man gick i nån riktning Som man tänkte skulle göra att man fattade mer
Och du står i vår och tror som jag: att världen är din buffé Och min glädje är stor att det ska hända det ska hända dig med
Har den senaste tiden haft nöjet att umgås med folk som är yngre än jag och det har då slagit mig hur hemskt de verkar tycka det verkar vara att bli äldre. Sanningen är att det fan är great, men det vet ju inte dom om så jag skrev denna som en skräckfilm, obs när den var färdigskriven började även min läpp att darra, insåg att jag hade lite issues som jag inte visste om själv Ville väga upp denna dystopi med lite kraft, varför jag frågade två medlemmar från Sveriges bästa rockband Könsförrädare att sjunga med mig på den
10. ALMUNECAR
Annika Norlin - sång Peter Nygren - trombone Lovisa Nyström - sång Henrik Oja - sång, trummaskin Malin Silbo Ohlsson - flygelhorn, trumpet
Jag tog min bäddräkt och du tog med högtalarn Förutom det packa vi, lätt Vi hade bokat rum på Nueva Estockholmo Om nätterna höll vi varandra, lätt
Det är här det slutar Det kommer inte gå Vi drog det för länge Det löser sig inte, så
sa vi lägger ner på det sätt vi kan vi boka biljetter till Almunecar, till Almunecar, till Almunecar
Solen stod högt Och vi simmade på kvällarna Turisterna hade åkt så här års Det var tyst inne på barerna Långt in på nätterna Och vi pratade om allt som gått hårt
Vi ska inte va som dom andra Inte vänta tills försent Vi dricker för dom här åren Vi gör det här rent
sa vi lägger ner på det sätt vi kan vi boka biljetter till Almunecar till Almunecar, till Almunecar
Jag känner till din kropp Varje linje, jag vet den Jag vet hur det känns när den skakar bredvid min Och jag vet hur det känns när den inte gör det
Älskar denna låt av många anledningar varav en är att jag fick in ”Nueva Estockolmo” i en låt och en är att den sjungs av Lovisa Nyström vars röst är den renaste naturkraft och ädelkälla. Bonusinfo: vid ett tillfälle åkte Lovisa och jag till Almunecar ihop, dock inte för att vara ihop och göra slut utan för att bada och äta avocadomacka
11. GROTTORNA
Daniel Berglund - trummor, slagverk, handklapp Mats Hammarström - bas, handklapp Annika Norlin - sång, handklapp Jakob Nyström - piano, handklapp Lovisa Nyström - sång Henrik Oja - mellotron, gitarr
Om hösten var grottorna kalla och hala Det var som: att glida in bara Dom var ändå ganska smala! Bara barn och hundar kom in. Tur att vi var barn, och hundar. När jag var hennes vän, hon var min.
Hon var alltid snabbare än vad jag var Hon var alltid ett grottrum före Jag sa: vet inte alls hur hon gör det Vi sjöng när vi kommit in, Aaaah - trodde väggarna sku rasa in.
Och vi sprang hem genom skogen när det blev mörkt Hunden skällde och sprang oss om benen Mamma surna ur, äru sen igen Haru fläckar på byxorna
Dom andra hade börjat kolla på killar. Dom hade särskilda jackor och stilar. Vi höll oss en bit ifrån dom. Dom var så töntiga, sa vi. Har dom inget liv, sa vi. Påsar klirrade när dom gick förbi.
Ska vi köpa tio Raider, sa jag Se hur fort vi kan äta dom, sa jag Sno Nintendot från din brorsa
Sen vill hon prata om hästar Mest vill hon vara i grottorna
Ska vi till grottorna idag sa jag. Nä kan inte nu sa hon vagt. Det var en helt vanlig måndag. Det skulle bli en väldigt lång dag. Jag ska hänga hos Macke, sa hon Det är fest hos nån sen, sa hon. Man får inte ta med andra.
Kolla ner på mina dobberjeans såg fläckarna där Plötsligt var dom ett problem. Väggarna rasade in.
12. MODIFIERING
Henrik Oja - mellotron, ebow, bas Annika Norlin - sång Jakob Nyström - sång
Jag har inte trott på livslång kärlek För jag tror att alla förändras Och all film jag ser har sabbat mig. Ser eftertexter under varje kyss. Men jag tror på pulsen i kroppen saktar ner och lägger sig till vila när du somnar bredvid mig och vaknar nästa dag
Jag tror inte man kan hitta allting inom en och samma person För jag har inte allt som du behöver Och Gud vet, du har inte allt för mig Men jag tror på när det händer att man hittar nån som vet vad man menar Jag vill veta allt du vet Och snart så är det natt
Jag tror inte på att du ska laga någon av mina trasigheter Men du vill vara med Hålla mig om ryggen när jag lagar mig Stäng dina öron, älskling Dom smutsar ner oss Allt om hur det borde vara Jag ska blunda och gå Ska gå rakt fram mot dig Jag ska gå rakt fram till dig Och snart så är det natt
Har de senaste åren hängt mycket med vänner som på olika sätt ifrågasatt parförhållandet som institution. Håller själv med i teorin men vafan ska man göra när man är hopplös romantiker som aldrig vill va med nån annan. Har spenderat de senaste åren med att tänka dag ut och dag in på varför jag ändå tror på parförhållandet. Det är svårt, man blir ju även uppfuckad när man är en person som kollar på teve 24/7 och har gjort det sedan dag ett, är omöjligt att veta vad som är vad man själv vill och vad man tror man vill pga sett på O.C. Jag vet inte, jag antar att jag med den här låten är ute efter att få er att tänka på vad ni tänker om saken och att ni ska berätta det för mig nån gång. Utgår från att jag kommer ändra mig med tiden och det är det jag menar med Modifiering. En modifiering av vad jag tyckte när jag var typ, arton. Återkommer med ny modifiering om 20 år. Det här är i alla fall vad jag kommit fram till. Försökte få den så enkel som möjligt. Det finns även en version där Jakob Nyström sjunger allt, den är extremt vacker så ska kolla med honom om vi kan bonussläppa den versionen också snart. Visste att melodin behövde vara extremt fin för att väga upp den tunga texten så bad min kompis Oskar Schönning, som gjort några av de vackraste låtar jag vet, att sätta melodi.
